Lydnad

Tess och jag tränar lydnad. Hon har så mycket energi så det är bäst att se till att den gör någon nytta annars får man reparera och städa både det ena och det andra.

Hela sommaren och hösten har vi tränat tillsammans med våra leonbergervänner på klubben. Tess är jätteduktig och vill så himla mycket. Lättmotiverad är hon också för det funkar lika bra med godis & lek som med social belöning.

Under hösten gick vi en tävlingslydnadskurs på DTBK. Tess var yngst (och busigast) i klassen. Hon skötte sej utomordentligt bra och vi lärde oss massor. Några frivarv blev det men inga direkta katastrofer som följd. Vi avslutade kursen med en tävling och det var en del pirr i magen men jättenyttigt att få träna skarpt med kommendering. Platsliggningen gick över förväntan. Vi hade inte tränat på fullt avstånd och när en flat reser sej och rusar iväg så känner jag paniken när Tess reser sej upp till sittande. Jag kommenderar henne ligg och, kors i taket, det funkade! Vi tog oss vidare genom momenten och klarade oss ganska bra tyckte jag. Så är det då dags för hoppet som brukar gå jättebra på träning. Jag ger henne kommando och reflekterar inte förrän det är försent – uthoppet var rakt mot publiken! Så hon får syn på sin favoritcocker och gör allt för att få igång honom i lek. Sååååå tråkigt avslut och såklart kom vi sist, men vi är rätt nöjda med kursen som helhet ändå! Tess behöver nog bara mogna lite för att kunna fokusera lite bättre.

Vi hoppas på en tidig vår så att vi kan komma igång med träningen igen. Tills dess får vår 11 meter långa ateljé duga att träna i. Förhoppningsvis kan vi våga oss ut och tävla efter hennes nästa löp i vår!