Utställningsdags!

Äntligen tog jag mej för att anmäla Smulan till utställning. Så, vi packade in oss i Annelies bil och drog till Västerås. Jag är ju så himla nervös så det är tur att det finns människor som är villiga att visa ens hund från sin bästa sida – tack till Petra denna gång!

Som vanligt var tikarnas öppenklass stor – 22 tikar anmälda – och pessimist som man är så befarade jag nog att vi inte skulle vara kvar särskilt länge. Men se på tusan! Hon fick en 1:a och fin-fin kritik och placerade sej som 4:a i kk med CK – tjohooooooooo!

I btkl fick vi tyvärr inte vara kvar så länge men Zera blev 2:a och Julia 3:a. Grattis! I uppfödargruppen, som vi vann med HP, var Zera, Julia, Meduza och Smulan med. Sen ramlade Smulan ihop i en liten hög och jag fick henne nästan inte med ut till bilen, så trött var hon. Tar på krafterna att vara snygg en hel dag

Kul dag! Och som avslutning blev det hamburgare till hela gänget på vägen hem. Och godis-gubben fick sej också ett besök.

Tack för skjutsen, och tack för trevligt sällskap Annelie!

Hänt sen sist

Ja, inte är det särskilt mycket som har hänt men det känns som att livet håller på att återvända med den härliga vårsolen efter en ovanligt lång och trist vinter. Tänk att livet känns så mycket lättare helt plötsligt.

Förra helgen var det Leonbergerspecial i Vallentuna. Var lite tveksam till att åka dit och tillbringa dagen i ett ridhus när solen lyste och värmde ute. Dessutom hade jag missat att anmäla Smulan – dumt! Men, jag masade mej dit utan hundar och tittade på istället. Träffade såklart massor av trevliga bekanta och fina vovvar så det var helt klart värt det! Beklämmande bara att se flera rädda och skygga hundar bli placerade…

En del trädgårdsarbete har det hunnits med – de små fröna som ska bli morötter, sallad och blommor har redan fått komma ned i jorden. Ovanligt tidigt för att vara mej. Katterna har varit överlyckliga över alla nya kiss- & bajslådor som vi fixat till åt dom. Och Tess har lyckats blanda runt fröna i husses land så det ska bli spännande att se vad som kommer upp – om det nu kommer upp något?!

Vi tog oss lite ledigt veckan innan påsk så det har blivit betydligt mer tid till hundarna. Nu när det är lite ljusare på kvällarna är det skönt att dra ut på en lite längre kvällspromenad än vanligt också. Det har torkat upp skapligt i skogen och på åkrarna men visst plurras det i ett och annat dike. Stackars Curry som hängde med på långpromenad häromdagen fixade inte att hoppa över ett brett hjulspår efter skogsmaskinen så han fick hela bakdelen i blöt

I helgen ska vi försöka hinna med att spåra lite! Och kanske planera för lite utställningar framöver.

Ha en skön helg alla vänner!

Härliga helg!

Äntligen var det dags för årets första spårträff med Annelie och vovvarna. Upp i ottan (enligt mej) och iväg till skogen. Vi hade tur – kanonskönt väder och ingen hade hunnit före! Det är nämligen inte bara vi som tycker om just den där skogen…

Annelie la ett spår till Smulan och skrattade gott när hon kom tillbaka. Det skulle bli lite trixigt hmmm… Jag la ett spår till Thomas och försökte snällt undvika alla rishögar eftersom han ju är lite liten liksom Tess fick också ett spår, med fokus på att markera pinnarna. Spåra kan hon ju liksom så vi måste bara få till det där med att hon fattar att pinnar är det bästa och roligaste som finns.

Thomas klarade sitt spår jättefint som vanligt. Är så himla häftigt att se honom målmedvetet ”larva” fram i spåret. Sen var det dags för Smulan. Hon är rätt kass på upptag så jag fick hjälpa henne lite i början men sen körde hon på rätt bra förutom ett tappt. Vi tog oss uppför ett berg och sen bar det av rakt ned! Ut efter kanten på berget, över is och snö, och där körde det ihop sej. Lite för självsäker där, men attans, hon rusar tillbaka till foten av berget där vi kom ned och tar upp igen. Sen var det nosen i backen, ÖVER TVÅ ÄLGBAJSHÖGAR utan att bry sej det minsta ;-D, och sen var det full fart och alla rätt!!! Himla imponerad att hon fixade till det min goa lilla smulpaj!

Tess drog järnet som vanligt, lite slagigt till att börja med. Jag hade lagt godis under pinnarna så att jag fick en chans att få stopp på henne där. Sen tillbringade vi en kort stund vid pinnen så förhoppningsvis får jag så småningom tillbaka sittmarkeringen som gick så bra i höstas… Tålamod bara! Är så glad att det är barmark igen så att man kan börja aktivera sej lite!

Tack Annelie för en mycket trevlig date!